Tankar om saker som är vackra

Det finns många saker som är vackra i denna värld vi lever i, men även utanför. De flesta skulle kunna hålla med mig om att blommor, eller växter är vackra. Många skulle även kunna hålla med om att månen är vacker. För de kanske mer teknikintresserade, så skulle kanske ett datorprogram kunna vara vackert, eller kanske en kamera. De flesta som äger ett husdjur skulle utan tvekan kalla dem vackra. Soffor, nallebjörnar, mixerbord, strumpor, båtar, band, filmkaraktärer, regissörer, små barn, Star trek rymdskepp kan också anses som vackra. Alla dessa saker som jag nämt har två saker gemensamt. De kan ses som vackra ting, och de har ett och samma namn. Detta namn är det mest betydelsefulla jag har.

MIRANDA

En av Uranus största månar heter Miranda (och den har fler än 27). Nephentes Miranda är en stor och ståtlig köttätande växt. Miranda Juel Eckerström är min älskade (och det finns bara EN).

Bonjour paresse - De l'art et la nécessité d'en faire le moins possible en entreprise

Stockholm, Stockholm, Stockholm. Ett enda stort sus av människor. Jag tycker egentligen om stockholm, men just idag har jag känt mig aningen förvirrad.



Jag kom hit i tisdags, för att repa med "Rebel Youth Family" (The new band WaHOOO), och jag och mira hade det mysigt. Fram till torsdag, då hon åkte iväg till Irland (ja utan mig). Så jag har liksom hängt här i hennes lägenhet utan henne. Allt doftar Miranda, vilket resulterar i att min hjärna får mig att tro att hon borde vara här. Men det är hon inte. Det är vad som gjort mig så förvirrad. Det känns sjukt att sova i hennes säng, Laga mat i hennes kök, springa hem till lägenheten när jag varit borta av ren vana eftersom jag brukar längta efter henne så mycket att jag tvingas springa sista biten. MEN HON ÄR LIKSOM INTE DÄR. Ack så frustrerande! Det blir liksom så ensamt när hon är borta. Så tyst på något sätt. Jag liksom bara sitter här och kokar av saknad fastän hon bara varit borta sedan i torsdags. Men det beror på att jag är hemma hos henne. Hade jag varit någon annanstans hade det varit annorlunda. Men imorgon bär det återigen av mot skolan, skogen, MOT ÅNGEST! Äh jag bryr mig inte...det är trots allt bara en vecka kvar, en vecka som kommer bestå av att packa ihop mina saker, ta farväl av alla folkhögskolemänniskor. Det känns skönt. Jag behöver verkligen komma därifrån just nu. Bara göra något annat. Vara med folk jag vill vara med.

För övrigt har dagen mest bestått av at dega och kolla på massor av futuramaavsnitt i min ensamhet. Det var sol ute. Men den sken inte på mig. jag hann typ kolla på 5 avsnitt, dricka kaffe, käka ett par billys innan jag fick tummen ur, och bestämde mig för att kila ut till danderyd för att hälsa på Amanda. Det kändes bra att hitta på något, och förvirringen släppte ganska snabbt. Sedan fick jag ett mycket efterlängtat samtal från en väldigt vacker tjej som just nu befinner sig på Irland. Det behövdes. tack så mycket min älskade.

Förresten var jag på Trädgården igår. En kille kom och pratade med mig och sa att det fanns så himla mycket snygga tjejer där. Jag såg inga.