Ännu en grå dag i de värmländska skogarna. Trött och tjurig får man väl vara ibland. Man kan väl säga att jag gått vissa på nerverna idag. Det var inte meningen. Det finns bara vissa saker som triggar det sämsta i mig. Det som ligger under ytan skulle man väl kunna säga. Men men sådana genomgående grå och tröttsamma dagar kan väl drabba alla, även de bästa.
Varmt är det. På mitt rum alltså. Jag vill öppna fönstret, men då vet jag att det istället kommer bli kallt om en liten stund. Och då måste jag gå och stänga den igen, vilket bidrar till att det blir för varmt igen och skapar en ond cirkel. Onda cirklar är onda, det är därför de heter så.
När vi nu ändå är inne på onda ting, kan jag nämna en film som jag såg en trailer på lite tidigare. Den handlade om ett läger som kallades "Kids on fire" (WTF?), där de tränade, inte muslimska barn, utan "rättfärdiga" kristna barn till vad de kallar "Guds soldater". En ren och skär hjärntvättning med andra ord. Det är sånt jag blir genuint rädd för. Det är något som skrämmer mig som tusan. Vart är världen på väg? Vad kommer hända med dessa stackars hjärntvättade Missouri-kids? Kristna självmordsbombare är nog det sista vi behöver!
Tuesday, September 19, 2006
Sunday, September 17, 2006
Tankar i de Värmländska skogarna
Nu är jag tillbaka. Och tänker börja om min blogkarriär på nytt, med att skriva på svenska. Det blir lättare så.
För er som inte vet det, så bor jag i Värmland nu. I en liten by vid namn Ransäter. Ransäter är spännande. Om man nu gillar att jaga bävrar, välta kor, palla äpplen, gå vilse i skogen eller bara spela rockmusik. Jag är här för rockmusiken. Bäverstek är inte så jävla gott ändå. Dessutom försvinner korna spårlöst lite då och då. Äpplena har fallit och benämms nu som rutten fallfrukt (det går dock baka paj fortfarande). Trots allt detta är faktiskt Ransäter en fröjd för ögat.
Äh. Skolan är iallafall jättebra, och jag trivs som fan. Våra lärare är underbara och klassen också.
Dock längtar jag hem ibland. Vi kollade på Dunderklumpen igår. Då längtade man lite efter Jämtlands storslagna natur och underliga väsen.
För er som inte vet det, så bor jag i Värmland nu. I en liten by vid namn Ransäter. Ransäter är spännande. Om man nu gillar att jaga bävrar, välta kor, palla äpplen, gå vilse i skogen eller bara spela rockmusik. Jag är här för rockmusiken. Bäverstek är inte så jävla gott ändå. Dessutom försvinner korna spårlöst lite då och då. Äpplena har fallit och benämms nu som rutten fallfrukt (det går dock baka paj fortfarande). Trots allt detta är faktiskt Ransäter en fröjd för ögat.
Äh. Skolan är iallafall jättebra, och jag trivs som fan. Våra lärare är underbara och klassen också.
Dock längtar jag hem ibland. Vi kollade på Dunderklumpen igår. Då längtade man lite efter Jämtlands storslagna natur och underliga väsen.
Subscribe to:
Posts (Atom)
